
Glada i hatten kom hela redaktionen till det som annonserats som julfest. Traditionsfast som nuckan nu är så tänkte hon på goa runda jultomtar av gedigen keramik och gröna plastgranar med de tidigare jularnas tilltrasslade kulor och glitter. Men, se så insnöad en nucka kan vara! Direkt innanför entrén möttes man av mängder av lyckokatter och ännu större mängder av kinesgirlanger med diverse tecken på. Gamle erfarne nuckan förstod givetvis direkt vad det hela troligen handlade om och varför. För att undvika mängder av viten så måste ju helt enkelt julfesten förvandlas till en enda stor good fortune-fest! Ha ha ha, ja det finns ju inga dåliga metoder utan bara dåliga kläder, eller hur det nu var.
Det visade sig att kineserna har löst problemet med nickande och småsovande spärrvakter. Ty, mitt under middagen sätter en massa trummor och grejer igång för att väcka oss och så kommer ett dansande lejon som skrämde slag på oss, för att vi inte skulle somna om de närmaste åtta åren!

På stora banderoller vräktes budskap ut, men spärrvakterna och tågförarna kom enade på en mer passande slogan medan ölen och därmed kreativiteten flödade.
Efter maten presenterades slutligen det som alla suttit privat och fantiserat om, nämligen Ål in band. Men de var inte så nervkittlande som vi tänkt oss.